Rubrik behövs inte
Att förklara varför tårarna rinner ner för ens kind är inte allt de lättaste, men att veta att brevid sig har man den personnen som betyder mest för en gör allt mycket bättre. Att den personen kramar om dig och säger: "gråt inte, det kommer bli okej, jag lovar" gör att man känner sig starkare, gör så att man känner att det finns lite hopp kvar. Att kunna säga vad som helst i förtronde och veta att vilken väg jag än går så står du kvar och har min rygg, och jag vet att jag har gjort många misstag, vald fel väg för många gånger, gått igenom ett helvete, men du har alltid stått kvar, stått där med öppna armar och tagit emot mig så många gånger. Du kan inte förstå vad det betyder för mig, det är så många fler gånger än vad du vet själv, då du har tänkt att det inte var en stor grej, men för mig är det så mycket mer, du räddade mitt liv. Du är inte perfekt och jag tackar gud för det, och jag struntar i hur du är när du är med alla andra, för mot mig är du precis så du alltid har varit, och det har gått väldigt många år nu. Ibland skrämmer det mig hur många år det faktiskt har gått nu och men det jag är mest rädd för är att jag ska vakna upp utan dig brevid mig.
Jag tar en kula för dig.