Louise

jag vet hur det känns när någon bryr sig,
jag vet hur det känns när någon ser en,
jag vet hur det känns att ha någon att lita på,
jag vet hur det känns att vara glad & lycklig och så.
Jag vet hur det känns att må lite sådär,
jag vet hur det känns när man inte riktigt vet vem man är,
jag vet hur det känns att gråta så att hela kroppen skakar.
Jag vet hur det känns när det finns för mycket som man saknar,
jag vet hur det känns att måste säga och göra rätt,
jag vet hur det känns när en del börjar kolla snett.
Jag vet hur det känns att tvingas le när man vill gråta,
jag vet hur det känns att både bråka och förlåta,
jag vet hur det känns att vilja vara någon man inte är.
Jag vet hur det känns att fälla mer än en tår,
jag vet hur det känns när det finns någon
som verkligen bryr sig om hur jag mår.

En tjej kompis till mig sa för några veckor sen att hon och sin pojkvän hade gjort slut, bla bla bla. 

Så satt vi och prata om det lite och sådära, så kom vi in på att vara otrogen, då säger hon: "jag var otrogen mot han, jag är inte den personen som har förhållande" och då har dom varit tillsammans i ett bra tag. Just då tänkte jag inte på det, men sen någon vecka efter så sitter vi och pratar i telefon, då hon nämner att hon och sitt ex har blivit tillsammans igen. Min första tanke var "gud va roligt" sen slog det mig att hon har varit otrogen mot han en gång, en gång otrogen - alltid otrogen, och att hon inte är tjejen som har förhållande. Hur fan tänker man då? Den här personen står mig ganska nära, så jag blir väldigt irriterad, samtidigt så är det inte min ensak, men det är så jävla fel. Om man älskar någon, då är man inte otrogen, då sårar man inte någon med flit, man är inte tillsammans med någon när man erkänner att man inte är tjejen som har förhållanden.. Nog om det, ville bara skriva av mig.

Jag vet att det här är en oskriven regel.. Men du gör mig verkligen hel, allt blir så mycket lättare med dig, det är stört har aldrig känt såhär förut. Jag vet att det förmodligen aldrig kommer bli du och jag, du och jag kommer aldrig bli ett "vi". Men när du rör mig svävar jag på moln, får fjärilar i magen så fort jag ser dig. Det finns säkert hundra andra tjejer som vill ha dig, som förmodligen är bättre än vad jag är och någonsin kommer bli. Men ingen av dom kommer någonsin kunna gilla dig lika mycket som jag gillar dig.. You make me weak

Do you feel like a man, when you push me around?

Ibland kan jag inte själv förstå mig på mina känslor. Hur jag kan vara glad, och efter mindre än minuter så är jag ledsen och arg. Att känna förtvivlan, att känna smärtan och allt svek. En obeskrivlig känsla som man föredrar att helst inte känna. En känsla av ilska och oro, en känsla av sorg och smärta,
en känsla av svek och tvivlande. Ibland vet jag inte ens vart jag ska börja,
ett hjärta som är fängslat, ett hjärta som är på väg att ruttna. Vet inte ens
vad eller hur jag ska dölja. Ska jag skratta även fast jag vill gråta? Ska jag
le även fast det gör ont? Smärtan vägrar att dämpa, och hjärnan fulls med tankar,
en stor klump i halsen, som man inte kan svälja ner. Det konstiga humöret som bara
blir värre. Allt känns så meningslöst, att behöva få kämpa varje dag, att vara
trött och det svider även fast man har sovit hela dan. Att få känna folk säga att
dom finns där, men bangar så fort det verkligen gäller. Att tro sig veta att man
kan lita på folk, men sviker som du sent kan glömma.

Jag ska blunda nu, för det jag inte vill se,
jag ska ta ett djupt andetag och le,
jag ska försöka att stänga mitt hjärta
för den skit som får mig att be,
 jag har ingenting mer att ge, det är bara att inse,
 och se framåt och acceptera allt som det är.

It's amazing how you knock me off my feet,
everytime you come around me I get weak.
Nobody ever made me feel this way,
you kiss my lips and then you take my breath away..