Louise

Veckan har spenderas med massor av saker, helt sjukt att jag fortfarande står upp. Är ganska förvånad över mig själv, underskatta aldrig dig själv. Det är konstigt att man kan sakna någon så otroligt mycket, och sen när man ser den personen så försvinner saknaden och går över till lycka. Lycka är du & jag bebis. Det är helt stört..

Imorgon ska jag till skolan och lämna böcker och nycklar sen väntas sommarlov!!!

På torsdag tar en barndomskompis studenten och på fredag tar min bebis studenten, gissa om jag längtar när man själv står där med mössan och springer ut. Det känns som jag precis slutade nian, men nu slutar jag tvåan på gymnasiet, känns jätte konstigt. Hela inlägget blir ordbajs, men var tvungen att skriva något..

Det är så mycket som har hänt senaste tiden, mycket som har förändrats. Jag vet vem jag är, kommer aldrig sluta tro på mig själv, kommer aldrig ge upp hoppet. Jag fungerar bäst i motgångar, jag krigar tills den dagen då jag ramlar ihop och dör. I never give up.